Den första skräcken har jag hittat bot mot: såpavatten i sprayflaska dödar den hårdaste hårding av kräken och är ett vapen som alltid finns i närheten under sommarmånaderna.
Den andra skräcken är värre. Jag föredrar fiender som syns så man vet var de är. Man kan inte springa ifrån en fästing, den kan ta dig när den vill. Den kör in huvet i din kropp och dricker ditt blod. Den kan smitta dig med ganska otrevliga sjukdomar (ytterligare en skräck, man vet aldrig vad som tar kål på en). Ett litet lömskt äckel.
Jag känner mig därför som Superwoman när jag nu precis plockat en fästing på Minifjutt. Helt själv, utan att i upplösningstillstånd söka akuthjälp hos granntanten som förra sommaren när Minimannen fått oväntat besök. Men uuh nu tror jag det kryper överallt på mig. Jag som kissade i skogen förut. Inget man springer till grannen med i första taget...
Sen verkar vi ha fått en tjuvaktig skata här hemma. Som genom ett under har glitter i form av morbrors sportmedaljer och mormors smycken dykt upp i denna skatas smyckeskrin. Lugn mormor, de är nu ihopsamlade och i tryggt förvar. Ett par örhängen försvann på nytt men återfanns precis välbehållna på den här majskroken :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar