Lotta Lök: En produktiv dag (eller varför jag inte leder "Roomservice")

För första gången på...6 år har jag varit ENSAM hemma ett helt dygn då resten av familjen övernattat hos farmor & farfar.

Oj så mycket jag skulle få gjort!

Laddad med målargrejer, Starobrno & ostbågar skulle jag äntligen ha tid att måla valnötsmöblerna vita. De där som var mycket finare innan man fick barn som utsatt dem för tuschpennor, mjölk, spyor och annat smått & gott. Lite skeptiskt inställd körde jag igång med motivationen att det i alla fall inte kan bli värre och att jag bara vägrar köpa nya möbler innan vi flyttar till "stora-huset-där-man-kan-vända-sig-utan-att-krockskadas". Eftersom jag är en rackarns säker målare skulle detta gå som en dans och jag planerade för ett gäng ytterligare aktiviteter och "icke-aktiviteter": hugga in på det 2 m höga berget rentvätt, putsa fönstren och ligga resten av dagen i soffan med en bira och nya boken som damp ner i brevlådan tidigare under dagen.

Det flöt på bra och toppades när "roomservice" aka päronen stod i hallen med en leverans nötter, sallad & vin för att förgylla min dag.

Här någonstans peakar jag :)

Får sen idén att jag ska passa på att måla den där gamla furubyrån som stått i päronens garage. Det visade sig vara ett misstag för färgen tog slut ungefär en furubyrå för tidigt. Självfallet hade jag klämt in furubyrån mellan nr 2 och nr 3 av möblerna som skulle målas.

Amatörmässigt.

Sen ville jag ju också hinna måla lackfärgen samma dag så lukten hann försvinna tills småttingarna skulle komma hem och fuskade därför lite med antalet timmar grunden ska torka. Resultat: ytterligare ett lager krävdes.

Amatörmässigt.

Så, hur gick det med allt det andra inplanerade? Jo, kl 23 drogs sista penseldraget på ren känsla i ett mörkt uterum. Där stod jag med färg överallt och insåg att jag borde ha köpt lacknafta.

Amatörmässigt.

Det var bara att rumpa sig ner till Statoil i 3 nr för stora och färgfläckade gympabrallor med häng och en alltför genomskinlig amningstopp. Detta utan att kleta hela bilen full av färg. Eftersom jag inte fann min plånbok i röran ryckte jag åt mig Juniors lilla blå med "BR"-tryck. Jag såg nog ut som en riktigt god mor.

Efter misstaget att tvätta penslar och händer inomhus (just det.. amatörmässigt) parkerade jag mig i soffan för min stund med den goda boken. Slentrianzappar lite och lyckas så klart registrera en dokumentärfilm om massakern i Srebrenica. Jag VET att jag inte ska se sånt men varje gång sitter jag som klistrad. Det måste vara någon slags eländesmasochism jag lider av, speciellt när de vidriga bilderna redan sitter etsade sen första och andra gången jag såg samma dokumentär.

Jag slutade snyftandes i soffan, utan vare sig vikta kläder, putsade fönster eller en god bok. Men i morgon har jag förhoppningsvis vita fina möbler :)