...då ska ni bara veta hur det känns när...ja, vi tar det från början:
Vaknade kl 3 av en illvrålande liten tjej som inte alls hade några planer på att somna om. Vilket iof var rätt bra eftersom jag somnat hos Junior vid nattning. Tog med måttlig entusiasm tag i allt som därför inte gjorts inför morgondagen: hängde upp tvätten, la fram kläder, packade väskor och gjorde matlåda.
Klockan 4 på natten fick det bli att improvisera och jag fick till slut ihop en delikat man-tager-vad-man-haver-måltid bestående av lax i gräddsås och en smaskig sallad av sockerärtor och morötter i olja, balsamvinäger och en massa vitlök. Supergott blev det och jag kunde knappt vänta på att få sluka rubbet!
Hela dagen hade jag varit sugen på min väntande lunch när jag öppnade kylskåpet i lunchrummet på jobbet. Tog min röd/vita matlåda, öppnade locket och vrålade: "FAAAAAN!!!" över hela stället när jag insåg mitt misstag. Jag hade tagit A:s matlåda, det var ju maten han gjorde för ett par dagar sen! Eller rättare sagt...Högt och ljudligt förbannade jag min käre make som så klantigt tagit MIN efterlängtade mat och stånkade och stönade att "jag VILL INTE äta detta!". Ja ja, blev på bättre humör när jag tänkte på hur förvånad och besviken tjuven skulle bli när han öppnade min matlåda och saknade sitt kött, ris och sås. Sen var det himla gott också så jag glömde snart min förlust.
Skrattade åt A när jag kom hem och frågade om min mat smakat bra idag.
- " Vadå?! Jag köpte mat ute idag." *som ett frågetecken*
Och var är MIN låda då...? Finns inte någonstans... En gissning någon?
Behöver jag säga att ångesten är total? Jag har STULIT och MOFFAT någon stackares matlåda! Bara att svälja stoltheten, ta förnedringen och undersöka möjligheterna att skicka gruppmail till HELA myndigheten.
Måndagsångest?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar