Min gamla LP-låda :)

Ett återkommande inslag i besöken på Pensionat Päronen är disco till Smurfhits. Högsta volym på min 1 meter höga stereo från 80-talet. LP såklart (ni yngre får väl googla). Trots att det brukar gå rätt vilt till är det ingen som längre orkar med att traggla "Hoppa inte i golvet, det blir hack i skivan!" :)

Idag valde Junior att rota lite djupare i lådan och drog fram gamla goa "Appetite" och rockade loss till "Welcome to the jungle". Vilka minnen! Jag var 11-12 år och tidningsförsäljare, GP närmare bestämt. Varje söndag närmast tvingade jag med bästisen ut i arla morgon för att kränga nyheter till yrvakna stackare eftersom det var ju "såå pinsamt" att göra det själv. Och varje gång fick min far tvinga mig att ge hälften av intäkterna till kompisen. Surt tyckte Krösus. På introduktionen inför nya jobbet fick alla välja en skiva och jag valde denna bara för att den såg så cool ut. Sen var jag såld!

Man behöver inte bläddra länge bland plattorna för att konstatera att dåtidens föräldrar hade ett minst sagt mer avslappnat förhållande till såväl ditten som datten än dagens dito. Robotvåldtäkt, köttben, slampig utstyrsel, ja ja...

Men det fanns en gräns. Det var bara att hoppa upp på den mintgröna bockstyrecykeln, trampa tillbaka till videobutiken och returnera "Häxorna Eastwick" som totalförbjöds med motiveringen att "den innehåller SNUSK!". Ja nån måtta får det vara ;)