Ett regn och en pöl

 När man har tre barn lär man sig verkligen uppskatta de stunder när man kan lägga sin fulla uppmärksamhet på ett av dem och har all tid i världen att bara vara närvarande utan en massa praktiska göromål som ska fixas under tiden. Häromdagen hade jag och lillebror ett par slappa timmar helt för oss själva och fastnade vid en stor vattenpöl hur länge som helst.

Vi var helt uppslukade av vattenpölen och medan jag satt där i solen och plockade stenar att kasta tänkte jag på texten "barn är ett folk och dom bor i ett främmande land, detta land är ett regn och en pöl, över den pölen går pojkarnas båtar ibland, och dom glider så fint utan köl....". I samma stund klämmer min lekkompis i med "där går en flicka som samlar på stenar, hon haaaaaaaar en miljooon!"

Och just då var det bara vi i hela världen :)

"Kom mamma, vi gör en strand!"

Kungen av skugga?